Läs mer under annonsen: Det är inte alls roligt att bli gammal, för sjukdomarna kommer krypande och ibland kommer de stormande.
Jag gick till Vårdcentralen för några år sedan, på grund av övervikt och allt uslare kondition. Men frisk var jag nog ändå. Det gällde bara att justera mina levnadsvanor lite så skulle jag ha 10 goda år till. Men läkaren som lyssnade mot mitt bröst blev alldeles skakad.
Du måste akut åka till sjukhus sa hon, för du har ett svårt hjärtfel. Hon var beredd att kalla på ambulans. Jag tar mig in med hjälp av kompisar sa jag - samt körde min bil ett par mil. För jag ville inte förlora kontrollen över min tillvaro. Jag var på hjärtkliniken i fyra dygn. Nu ska jag snart på stor undersökning för att få fram dagsläget.
Tänk vad mycket goda råd jag hade fått av folk som jag träffade. De gav mig all slags motionsråd, som fört mig till döden om jag följt dem. För det går inte att motionera bort ett svårt sjukt hjärta med förkammarflimmer. Inte ens el-stötar hjälpte!
Nu har jag i två år käkat medicin för mitt hjärta, för mitt blod och för att jag är lite diabetiker. Jag har testat att ta min medicin på morgnarna men det känns bättre att ta den på kvällen. Minst en gång i månaden har jag med 100 000 andra gått och kollat mitt blod, PK kallas det. Blodet får inte vara för tunt eller för tjockt för då kan det gå illa. Jag har liksom svimmat av några gånger så jag har nog haft några små proppar som löst upp sig själva ganska fort. Man är trött efteråt!
Lite diabetes kan också innebära att man känner sig dimmig om man inte äter rätt och regelbundet. Så jag äter lite flera gånger per dygn för att hålla en viss sockerhalt. En tablett hjälper upp den saken. Jag kör bilen bara om jag känner mig pigg, så bilen står för det mesta.
Utan min vårdcentral och mitt apotek hade jag nog stupat för länge sedan, alternativt levat ett uselt liv som mest sängliggande. Ett ovärdigt liv har de pratat om i radion i några dagar.
Bekanta människor som är i 80-årsåldern dör snabbt ifrån mig denna höst - ja några är äldre. Jorden känns tommare utan dem för de har varit med så länge jag minns.
Många var pigga i 70-årsåldern. Men sedan började det hända saker. Utslitna höfter innebar stora operationer. De började falla och skadade sig svårt. De fick skaffa rollator eller rent av rullstol. En del kom upp på benen igen. Andra måste fick vård i olika former.
Inre svagheter eller sjukdomar tillstöter. Man börjar leva sitt liv allt försiktigare för att inte förvärra läget. Jag undviker att gå ut för risken att ramla är stor. Det blir svårigheter att få hem medicinerna och maten. Hemtjänsten den för Sverige rätt unika, den ställer upp, men inte med allt. Så ibland missar vi äldre mediciner och väldigt många äter för lite och fel. Man kan inte leva på pulverpannkakor även om det är gott! Men ännu klarar jag mig utan hemtjänten.
Så har vi de genanta åkommorna, som att inte hålla tätt urinen, inkontinens bevars. Det är inte roligt att släppa iväg en tesked varje gång man tar i lite vatten. Jag vill inte vara lite blöt och lukta. De flesta äldre klarar sina tarmfunktioner till 90%. Men nästan alla har varit med om små "olyckor" som skapar stor osäkerhet. Man stannar hemma nära wc om man känner sig det minsta osäker. Var finns wc på ICA och biblioteket. Det kan vara kö där när akut läge uppstår. Då kan katastrofen vara nära. Så det är bäst att stanna hemma. Ungdomen söker äventyr och de gamla söker säkerhet! Jag vet vad som väntar mig!
Var hittar den överviktige gamle en säker och bekväm stol med bra sitthöjd. Var ska den som är sned och vind och har öm höft sitta? På allmänna lokaler är alla stolar lika trots att alla människor är olika. Det är så hemskt. 200 tomma stolar ser ut som en militärparad! Fast det borde vara en anpassad humanparad.
Ålderdomen är ingen sjukdom men ett tilltagande svaghetstillstånd som medför speciella sjukdomar. Så inget är viktigare än att vårda sin hälsa genom hela livet för att skjuta sjukdomarna framför sig. När man fyllt 50 måste man noga tänka över sin sociala situation och sin arbetssituation. Befrämjar mitt liv en god ålderdom eller är jag på katastrofkurs? Lämna de svåra jobben i tid! Diskutera din sociala situation med dina anhöriga. Små ändringar i livsföringen kan ha avgörande betydelse en dag!
Gläd dig åt höstens alla vackra färger. Sug in den friska kvällsvinden! Lev det liv du kan!
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Lars Nilsson
