Undangömt på en blogg trafikerad av sd-anhängare, förekommer det fega insinuationer med hänvisning till mina artiklar på Sourze om USA och 9/11. Men det är skillnad mellan att skriva om konspirationsteorier och att vara konspirationsteoretiker själv.
Läs mer under annonsen: Tack för din kommentar om mitt senaste "epos" på Sourze, "You are what you heat". Smickrande var det väl inte, men jag tackar ändå, om inte annat för uppmärksamheten. Varje sådan kommentar - även om den skrivs på en blogg där risken att bemöta den kritiserade skribenten är minimal - ökar chansen att någon ny läsare får upp ögonen för mina inlägg i Sourze.
Jag tackar också för att du så tydligt exemplifierar huvudpoängen i min artikelserie om filmen Loose Change och "The 9/11 Truth Movement" (sept. 06). Där drog jag slutsatsen att så länge det finns obesvarade frågor kring 9/11, kommer konspirationsmisstankarna att växa och teorierna att bli ännu mer fantasifulla. Då blir det lättare för Bush-anhängare att dra alla som kritiserar Vita Huset över en kam, oavsett sakfrågan.
För trofasta Bush-anhängare låter även befogad kritik lika galen som när knäppskallar ylar om att tvillingtornen förstördes i en kontrollerad demolering. Allt blir bara konspirationsteorier, som att exempelvis påstå att merparten av USA:s egna underrättelseuppgifter starkt talade emot förekomsten av massförstörelsevapen i Irak och att invasionen istället motiverades av Vita Husets medvetna manipulering.[1] Eller att visa att Vita Husets olagliga avlyssningsprogram har omfattat miljontals privata samtal av vanliga amerikaner, samt att försvarsdepartementets underrättelseagenter regelbundet har infiltrerat och observerat amerikanska fredsorganisationer.[2] Eller att påpeka att också helt vanliga människor felaktigt har fastnat i USA:s säkerhetsnät, fängslats och transporterats till tortyrhålor utomlands.[3] En övertygad Bush-anhängare tvivlar inte heller på att USA:s användning av "enhanced interrogation techniques" - dvs. tortyr - är både legitim och laglig, och att eventuella övertramp i Abu Ghraib utfördes av en liten skara ruttna äpplen bland fångväkterna.
Dessa och många fler exempel på Vita Husets missgärningar har grundligt exponerats och med lite ansträngning går att ta reda på även i USA:s mainstream-media. För den oinsatta skeptikern låter förmodligen allt lika fiktionsartat som en kryssningsrobot som träffat Pentagon. Men för den rekordlåga andelen amerikaner som fortfarande uppger sitt stöd för presidenten (28%) framstår sådana uppgifter som inget annat än illvilligt påhitt.
Ironiskt nog har det också visat sig att Bush lilla hängivna väljarbas lider under vanföreställningen om att massförstörelsevapen faktiskt hittades i Irak.[4] Eftersom kristna fundamentalister är starkt överrepresenterade bland Bushs mest rabiata supportrar, kan man också anta att de delar bokstavstron på Uppenbarelsebokens profetia om Armegeddon och Kristus återuppståndelse.[5] Med andra ord tillhör de flesta amerikaner som fortfarande stödjer Bush en oerhört förvirrad falang - minst lika rubbad som de värsta i "The 9/11 Truth Movement".
Hur kommer det sig att det förekommer sådana extremer i världens mest mytomspunna demokrati, där pressfriheten och mediabevakningen är så stor? Den frågan skulle nog kräva en hel bok att besvara. Men en röd tråd i de cirka 50,000 ord om USA som jag hittills publicerat i Sourze är att det är ett samhälle som är översållat med desinformation. Desinformationen består inte endast av propaganda, utan den är också resultatet av medvetet mörkläggande. Vi lär aldrig få klarhet i alla detaljerna kring attackerna. Men klart är att "The 9/11 Truth Movement" drar fokus och energi ifrån det som borde vara varje regimkritikers huvuduppgift; att stoppa Vita Husets militära ockupation i Irak och ständiga angrepp mot USA:s grundlag.
I somras kom ytterligare bekräftelser på Bush-regimens förbrytelser. Röda Korsets Internationella Kommitté har inventerat förhörsmetoderna som tillämpats i Guantanamo såväl som i USA:s hemliga fängelser runtom i världen. Röda Korset offentliggör inte sådana rapporter, men uppgifterna har läckts och publicerats i tidskriften The New Yorker. Den ansedda tidskriftens högt respekterade reportrar Jane Mayer och Seymour Hersh har både påvisat inte bara hur tortyr blivit en utbredd förhörsmetod inom USA:s militär, utan också hur tortyren sanktionerats direkt av Vita Huset. Presidentens försvar om att övergrepp endast förekommit undantagsvis motsägs av officiella dokument som American Civil Liberties Union fått tack vare USA:s lag om offentliga uppgifter. Totalt erhöll ACLU 100,000 sidor dokument som visar att tortyr har tillämpats systematiskt.[6]
Jag tar upp exemplet om tortyr för att understryka vikten av att fördöma Vita Husets bristande moral och brottsliga metoder. Efter andra världskriget kunde det tyska folket ta avstånd från Hitlers mest avskyvärda gärningar genom att hävda att de ingenting visste. Men i nazisternas Tyskland hade inte vanliga medborgare möjligheten att få veta vad som hade hänt deras försvunna grannar. Som amerikan kan jag inte hävda okunnighet som ursäkt. Dessutom har jag rättigheten och möjligheten att kräva att Kongressen utreder detaljerna kring tortyren och de många andra krigsbrott som begås i mitt och alla amerikaners namn.
Ett led i detta ansvar är att genomskåda syftet med desinformationen kring 9/11. Den amerikanska politiska eliten motiverar alltjämnt sina krigsbrott med hänvisning till elfte september, men samtidigt lämnas väsentliga frågor om attackerna obesvarade. Frågorna föder fantasifyllda teorier även kring välutredda fysiska företeelser, såsom tvillingtornens raserande och skadegörelsen på Pentagon. Konspirationsteoretikernas funktion blir att avleda uppmärksamhet från Vita Husets fortgående förbrytelser.
Dina hånfulla kommentarer exemplifierar risken som drabbar även etablerade journalister som inte vågar undersöka de många hål som lämnats av Kongressens 9/11-kommission eller gå till botten med den tredjedel av amerikaner som tror att landets nuvarande politiska ledning haft en hand i attackerna. I vanliga fall vore ett sådant fenomen ytterst angeläget att belysa, oavsett hur illa grundade misstankarna må vara. Men i sin rädsla att framstå som sympatiserande med USA:s mest desillusionerade medborgare, väljer mainstream-media att fördöma och avvisa dem, hellre än att förklara mekanismerna bakom fenomenet.
Försök att förstå fenomenet leder omedelbart till reaktionärt fördömande av folk som vägrar att ens diskutera väsentligheter. Man blir omedelbart hopförd med de konspirationsteoretiker som man rapporterar om. Går man vidare och reser frågan om Bush-regimens ointresse och ansvarslöshet inför den kända hotbilden före elfte september, blir också den frågan avvisad som lika knäpp som anklagelser om kontrollerad demolering och kryssningsrobotar. Det blir klassisk "guilt by association". Men den fråga som jag skrev om för över ett år sedan har nyligen besvarats av CIA själv, i dess nysläppta rapport om f.d. chefen George Tenets oduglighet inför terrorhotet år 2001.[7]
Jag ställde också frågan om var gränsen går mellan de ansvariga makthavarnas uppenbara ointresse för hotbilden och det som kan misstänkas ha varit passiv medverkan i attackerna. Vidare reste jag frågor om den officiella beskrivningen at attacken mot Pentagon och fördröjningen av en officiell rapport om World Trade Center 7, huset som rasade 8 timmar senare utan att ha träffats av flygplanen (Själv har jag läst vidare om WTC7 och funnit mycket vettigt i förklaringen som framställts av Manuel Garcia Jr., en fysiker som demaskerar konspirationsteorierna på Counterpunch.org.). Observanta läsare kan säkert se skillnaden mellan mina egna frågor och anklagelserna som framfördes i filmen Loose Change.
Jag får anta att du antingen inte förmår att läsa noggrant och urskilja sådana nyanser i texterna, eller att du medvetet bortser ifrån författarens egna perspektiv för att lättare kunna kategorisera mig som konspirationskritiker. Det tycker jag är synd, eftersom jag välkomnar invändningar mot de slutsatser jag drar.
Attackerna den elfte september 2001 innebar inte bara en historisk vändpunkt i internationell konflikt, utan ledde också till tidigare oanade övertramp mot mitt hemlands grundlag och hot mot dess politiska system. Mitt syfte med att skriva är att förmedla de rapporter och analyser som förekommer i amerikansk alternativmedia.
Jag är inte journalist utan en kommentator som subjektivt sammanställer redan publicerade journalistiska arbeten. I regel anger jag mina källor och överlåter därmed till läsaren att bedöma min trovärdighet. Genom att publicera texter på ett öppet forum försöker jag locka respons och kritik från en större läsekrets än vad som vore möjlig på en liten innesluten blogg där det är mest vänner, bekanta och likasinnade som läser. Detta gör jag eftersom jag tror på det fria ordet och principen om att dialog skapar förutsättningarna för förändring.
Välkommen att kommentera mina texter direkt på Sourze. Men här behöver du kanske komma med lite mer än insinuationer. Dialog kräver motargument och faktaunderlag. De flesta av mina kritiker besvärar sig med att föra en sådan dialog - även om de ofta tröttnar och istället fokuserar på innehållets form, eller till och med sänker sig till personliga påhopp. Ändå uppskattar jag att kritiken framförs direkt. Att istället gömma sig i bloggosfären och belacka andra inför sin egen lilla läsekrets är inte annat än mesigt. Det överenstämmer knappast med den fria öppna anda som är själva meningen med Internet och Webb 2.0.
Åke Askensten
