Vi är fredagsbarnen, vi är söndagens nykterister, vi är ungdomarna med gömda flaskor i skolskåpen. Vi är de som dricker vodka direkt ur flaskan. Vi är ungdomarna som inte tog varningarna på allvar.
Läs mer under annonsen:
Tordag: Vi funderar i att strunta i sista lektionen för dagen och gå till krogen och dricka öl istället. Det skrämmer mig, för det blir hela tiden mer och mer alkohol och jag undrar hur det kommer bli om några år. Så istället delar vi en flaska lättcider med gott samvete i korridoren i skolan. Alla vinflaskor vi staplat över skåpen har städerskorna nu plockat bort.
Fredag: Vi skrattar åt de som står utanför staketet utan legitimation. Sen ser vi en vakt slänga ut en kille efter att ha försökt smussla ut alkohol. En tjej, tio meter bort (utanför staketet), tvingas hälla ut sin cider eftersom hon befinner sig på allmän plats. Själv sitter jag ner med en cider för 57 kronor. Ännu lite fattigare och nu utan pengar till nattbussen hem. Jag känner mig lyckligare än någonsin, för för två månader sedan var det jag som stod utanför staketet med polisen hängande över mig. Beslagtagning av alkohol. Jag känner mig gladare än någonsin, för för två veckor sedan var det jag som blev portad och utslängd från stället. Nu sitter jag här med min lagliga cider, en meter från staketet, en vecka bort från olagligheten.
Lördag: Vi vaknar alla upp med den där sprängande huvudvärken och undrar vad vi gjorde igår. För ingen minns. Vi lovar oss själva att aldrig dricka mera. Från och med lördag en vecka efter artonårsdagen blir man nykteriskt. Det fungerar i några timmar tills man glömmer igen. Ännu en gång står jag och skrattar, nu åt sjuttonåringarna från samma stad som förbrilt försöker övertala vakterna att de är arton år. Själv sitter jag med en sexa i handen, 98 kronor mindre i plånboken och fortfarande inga pengar till bussen hem.
Alla säger att vi skulle lyssnat på dem när de varnade oss för två år sedan. Då, när kuratorn, skolsyster och mentorerna såg vart vi var på väg. Då vi alltid hade varsin billig vokda till hands. Nu säger ingen någonting, de bara skrattar när vi vinglar, spyfärdiga och orediga hem eftersom pengarna som skulle gå till nattbussen försvann bort i ännu en drink. Jag säger att det här är livet för snart är det fredag igen och så småningom kommer allt lösa sig. Alkoholen hör ju ungdomen till, right?
Stefan Whilde
