 |
annons:
Julhälsning till Sveriges kulturelit
Hej, jag skriver här på www.sourze.se, för jag vill skriva om något viktigt och jag vill skriva ocensurerat, få obegränsade mothugg och för att jag inte vill begränsas av utrymme. Sourze är en frihetens och demokratins högborg. (Del 1)
Läs mer under annonsen:
Jag har legat sömnlös i flera nätter, smädad, hånad och uthängd som jag blivit i både Aftonbladet, DN och diverse bloggar. Hela julen är förstörd. Lögner, fördomar, gamla citat ryckta ur sitt sammanhang, hela batteriet har använts för att smutskasta mig och min person så mycket det går. Mina barn har läst och frågat, liksom mina vänner och min mamma. Men det är inget nytt; i 10 års har jag tid varit utsatt för denna typ av uthängningar och attacker i media som saknar motstycke i Sverige. Jag behandlas som en dömd brottsling där brottet är ställt utom allt tvivel, men likt Kafkas figur är jag varken dömd eller åtalad, utredd eller ens misstänkt. Jag är bara dömd av den socialistiska PR-apparaten och det gamla socialistgardet inom journalistkåren och kultureliten. Men vad är det för fruktansvärda brott jag har begått? Jo, jag har utnyttjat mina demokratiska rättigheter att uttrycka mina politiska ståndpunkter och nu senast, att jag accepterat en utnämning till Statens kulturråd.
Enligt påhoppen är jag den hittills sämsta politiska utnämningen av alla, spiken i kistan för den regering som gjort allt fel. Enligt artiklarna och kolumnerna vet jag ingenting om kultur och enligt dem vill jag ta bort alla bidrag. Jag är den onda kapitalisten som bara tänker profit, precis som den gamle storpotätern i det kulturella barnprogrammet "Vilse i pannkakan". Så var det då och så är det nu. Det är förfärligt, men ingenting har hänt i den svenska socialismen sedan de mörka 70-tals dagarna, ingenting. Där har allt stått still sedan man hyllade Lenin, Brezjnev, Pol Pot, Castro och alla de andra massmördarna som förtryckte, tvingade i fattigdom och berövade 100-tals MILJONER människor sin frihet. Dessa sosselegender mördade flera 10-tals miljoner och förhindrade världen, under ett halvt decennium, att globalisera och sprida frihet och rikedom till fattiga länder. Dessa figurer står fortfarande som ideal för de svenska socialisterna, som i sin tur, är grunden till varför Sverige fallit från att ha varit världens näst rikaste land till att vara ett land bland B-nationerna.
Gud nåde den som uttrycker sitt missnöje över denna "elit" eller försöker visa på andra goda exempel där individer är goda och kunniga, där frihet i tanke och handling leder till fred, minskad fattigdom och internationell solidaritet. Nej, Gud nåde den som vågar säga att individer är hjältar med inre kraft. Gud nåde den som vågar kritisera och ifrågasätta den centralstyrda, kollektivistiska centralmakt som sossarna utgör, för staten vet bäst. Staten skall bestämma och ta hand om oss.
Hur tror ni det känns för mig när Maria Küchen, denna kulturella gigant, denna kritikerrosade författare, som på Sveriges största kultursida i DN sågar mig efter fotknölarna och berättar för mig och folket hur det verkligen ligger till? Hon öppnar naturligtvis mina ögon och får mig självklart att inse att konsten blir mycket bättre när den ges uttryck i kontrollerade, kollektivistiska, centralstyrda former, utformade i den mörkaste av perioder; det socialistiska 70-talet. Självklart skall all konst ha ETT stark politiskt utryck, med betoning på ETT.
Men, med tanke på att bara 15 procent av Sveriges befolkning förstår ironi, så är det bäst att jag börjar tala klarspråk. Jag har inte legat sömnlös! Påhoppen under de senaste 10 åren har aldrig stoppat mig och kommer aldrig att stoppa mig. Jag går inte att tysta. Det är inte bara min demokratiska rätt. Det är min demokratiska skyldighet att stå upp för det jag tror på och kämpa för, kämpa för tryck- och yttrandefrihet och mot det jag upplever som socialdemokratiskt och socialistiskt förtryck och förföljelse. Jag går inte att tysta!
Så Maria Küchen öppnar inga ögon. Hon visar bara med all önskvärd tydlighet varför det är viktigt att just jag sitter i kulturrådet. Men innan jag går in på att beskriva min syn på politik och kultur, låt mig svara Maria Küchen.
Maria Küchen som titulerar sig själv "skönande" något som enligt Akademins ordlista betyder: person som (enbart) sysslar med estetiska ting l. (vanl.) är litterärt verksam l. har (exklusiva) litterära intressen; ofta mer l. mindre nedsättande, med bibet. av snobberi (o. dilettanteri): estetisk l. litterär "snobb".
Denna definition visar på två systemfel hos den svenska kultureliten:
1. De sysslar "ENBART" med en sak, det vill säga att de, liksom så mycket annat i det svenska samhället, är enormt segregerade och inskränkta. Därmed är de exkluderande, bidragande till ökad segregation, minskad kreativitet och dynamik i samhället. Vad kan vara värre än detta just i kultursammanhang? Kultur som bör och skall tillhöra alla och verka för integration! Kultur, som är bryggan mellan människor! Kultur, som skall lyfta alla medborgarna och därmed hela samhället!?
2. Snobberi. Ett översittarsläkte som ser ner på andra. Behövs vidare fabulering?
Och denna beskrivning är hon så stolt över att hon själv använder den! Det är hennes beskrivning!
Som den översittare hon själv utnämner sig till, börjar hon med att attackera mig för uteblivna vinster inom IT-industrin, vilket är roligt med tanke på alla motsägelserna i hennes kolumn. För trots att hon ägnar halva kolumnen till att säga att konstnärer absolut inte skall skapa värden, kan hon inte låta bli att åberopa hur mycket deras konst kan bli värd på sikt efter deras död. Så då skapas det alltså värden över tiden…?
Hon talar också om hur kapitalister var de som sponsrade konstnärer förr, för att de sjöng, dansade och underhöll… Och? Var det de bästa, de roligaste och de duktigaste som fick hjälp eller var det vilken skit som helst? Självklart de som gjorde något som någon ville ha. Detta är HENNES exempel… Välskrivet som attan, men med en byfånes inskränkta logik.
Men om det nu skapas värden över tiden, vem är det då som oftast plockar hem dessa värden? Jo, staten och därmed medborgarna. Så vem skall då betala, göra investeringarna? Jo, det skall medborgarna genom staten. Låt mig förklara. Van Gogh sålde aldrig en enda tavla under sin livstid, med idag besöks Holland av miljoner besökare varje år som går på van Gogh muséet, som bor på hotell, shoppar och äter på restauranger, där arbetare får jobb, entreprenörer tjänar pengar och framför allt staten får in många skattemiljarder. Kan man då säga, att om van Gogh nu hade fått några bidrag (vilket han aldrig behövde), så hade det varit frågan om bidrag eller investeringar? Han hade det förvisso fattigt, men han fick ut sin konst i världen och blev odödlig. Pengar är faktiskt inte allt Maria Küchen!
Bidrag är fel i alla andra fall än där de verkligen behövs. Bidrag skall finnas för de svaga, de sjuka, och allt missbruk av bidrag är stöld från dem som verkligen behöver dem. Alla skatteintäkter från medborgarna som går till bidrag skall förvaltas försiktigt och med enorm respekt. Medborgarna har arbetat hårt för dessa pengar och borde i största möjliga mån själva få bestämma över dem.
Staten skall/borde enligt mig i första hand syssla med sådana INVESTERINGAR som marknaderna inte är kapabla att göra själva, d.v.s. sådana investeringar som är väldigt, väldigt långsiktiga och väldigt svåra att räkna hem eller alltför chansartade, där bara stora "bombmattor" kan ge tillräckliga önskade resultat. Exempel på sådana investeringar är infrastruktur, utbildning, konst och kultur, det är ju inte lätt att hitta en Strindberg eller en Zorn.
Så, tillbaka till Maria Küchen, som trots allt vill att det över tiden skall skapas värden och som trots allt förstår - förvisso underförstått - att dessa värden inte alltid går att räkna hem vid första anblicken och hennes attack på mig som IT-entreprenör. Eftersom hon, precis som flera andra okunniga svenska journalister, ger mig skulden för hela den globala IT-bubblan skall jag lika idiotiskt här ta på mig hela äran för internet ur ett värdeskapande perspektiv.
Under perioden -96 till 00 skrevs det flera 100-tals artiklar om och med mig i internationell press. I praktiken samtliga dessa höjde jag Sverige och framför allt dess välutbildade ungdomar till skyarna. Jag satte Sverige på IT-kartan och det ledde till att flera miljarder dollar investerades i 100-tals svenska IT-företag, företag som anställde, betalade skatt och växte. Jag motiverade och inspirerade ungdomar till att tro på sig själva och våga starta bolag. Hundratals bolag som idag har 1000-tals anställda, människor, som därmed har jobb och som betalar miljarder i skatt. Hela IT-industrin, framför allt IT-konsultindustrin, växte tack vare mig ( :-)) till gigantiska proportioner. Vi hade i Sverige mer än 2000 internetkonsultbolag, fler än i hela USA. Mina verbala attacker på de gamla multinationella storföretagen fick dem att känna sig tvungna att investera miljardbelopp i IT-infrastruktur och internetstrategier som i sin tur ledde till kraftiga produktionsförbättringar och ökad konkurrenskraft. Detta har betytt att våra gamla "multisar" under de senaste 10 åren utvecklats bättre än deras konkurrenter i omvärlden. Detta har lätt till 10-tusentals jobb och mångmiljard belopp i skatteintäkter. Hela den svenska högkonjunkturen beror på mig och det kallar jag värdeskapande. Så måste det ju vara, eftersom hela IT-bubblan var mitt fel :-). (Fortsättning följer)
Julhälsning till Sveriges kulturelit, del 2
Julhälsning till Sveriges kulturelit, del 3
|
Stefan Whilde
