kultur & nöje

Julhälsning till Sveriges kulturelit (2)

KULTUR & NÖJE	Julhälsning till Sveriges kulturelit (2)	Betyg:
	Johan Staël von Holstein
4878 läsare	26 dec 2007 kl. 21.35

Läs mer under annonsen:

Om det inte varit för mig, hade socialdemokraterna kört landet i botten under de senaste 10 åren. De var ju övertygade om att internet var en fluga… Och INGEN, inte ens Sossarna kan idag hävda att IT och internet inte har varit och är en viktig del av vår ekonomi, kanske med undantag av Maria Küchen, som får hela 6900 träffar på Google, denna kulturella och kritikerrosade gigant. Själv har jag över 280 000 träffar, men internet kanske inte är kultur, kanske inte ens en värdig bärare av kultur? För övrigt kan ni köpa Maria Küchens böcker med 30-50% rabatt på Bokus just nu. (För att använda ett välanvänt och fungerande sossejournalist knep)

Detta får mig att komma in på min kulturella anknytning. När jag var liten samlade mina föräldrar på konst och mamma tvingade in oss på muséer överallt, men jag kan inte säga att jag var särskit intresserad förrän jag blev mycket äldre. I tonåren jobbade jag i flera år som DJ och jag brukade åka till Stockholm en gång om året och gå på teater, opera och musikal. Under denna period läste jag, trots min ordblindhet, väldigt mycket och min dröm var tidigt att bli författare, men det tog mig ända tills jag var 35 innan jag kom ut med min första bok. Den sålde i 10 000 ex och lär ha lästs av över 50 000. Den har varit "restad" i flera år och min förläggare vill att jag skall ge ut en ny utgåva. Jag är inte säker på att vår gigant kan stolstera med det samma siffror, men det är klart, hennes konstnärliga uttryck är ju mycket viktigare och mer värt än mitt. Att, som jag, skriva en bok för att motivera mobbade ungdomar med skoltrötthet och handikapp kan ju inte vara värt något. Nej, hennes lidande och förmåga att överleva på det hon gör är ju mycket viktigare än mitt, hon är ju "skönande". Förresten kommer jag med en helt ny bok i vår, fast det är inte heller lyrik.

För övrigt är jag gift med en konstnär. Hon är otroligt bra på att måla och jag önskar att hon gav det mycket mer tid, men hon har i stället valt att skriva böcker, kokböcker. Men det är väl inte heller av kulturellt värde, att dokumentera och sprida den svenska matkulturen? Inte i jämförelse med de kioskvältare och kritikerrosade böcker som vår kulturella gigant levererar i en strid ström. Ingen har väl gått oberörd genom livet av de bevingade ord som vår superkändis, Maria Küchen, med 6900 Googleträffar, förärats oss med?

Utöver detta har jag under en tid varit marknadschef för ZTV då jag försökte göra den till ett språkrör för ungdomar. Jag ville att kanalen skulle bli en plattform där ungdomar fritt skulle få framträda och där bred ungdomskultur skulle få fotfäste i samhället. Jag gjorde flera projekt med "Non Fighting Generation" och med Fryshuset. Vi var med om att skapa TV-historia genom att vara pionjärer med reality-TV. Men det är klart att dessa nya, moderna inslag är av intet värde, det skall vara poesi och helst i hexameter.

Jag skrev dessutom min avslutande 20-poängs uppsats på ämnet kulturella aspekter på internationell marknadsföring under rubriken "Nationell profilering vid internationella manifestationer". Jag sågade den svenska kulturelitens satsning på världsutställningen i Sevilla efter fotknölarna, en fantasilös, bakåtsträvande historia med dalahästen, röda stugor, skiftnyckeln och ett svart rum för det svenska vemodet som bärare av vad vår kultur står för.

Förutom en civilekonomutbildning med extra kurser i informationsteknologi, och studier på Harvard University, läste jag fem poäng fotografi på Universitet i Florida. Men det är klart, foto är väl ingen konstform. Det skall väl vara skulpturer i Marmor. (Maria gick förresten också på Universitetet i Uppsala en kort stund men blev underkänd, något hon är stolt över…?)

När jag är inne på mina utlandsstudier, kan jag ju berätta att jag bott 22 år av mitt liv utomlands, att jag varit invandrare i tio länder och startat bolag i 26. Men det är klart, det har väl inget med kultur att göra, att lära sig av dessa länders arkitektur, muséer, musik mm, lika lite som att jag talar Tyska, Franska, Spanska och Engelska och läst böcker på alla dessa språk. Nej, jag har säkerligen ingenting att tillföra den fulländade svenska konstvärlden som tryggt vilar i sitt fundament från 70-talet.

När jag tillsammans med några kollegor i mitten på 90-talet startade Icon Medialab, som för övrigt fortfarande är noterat på börsen under namnet LBI och värderat till 2,5 miljard, mer än hela det statliga anslaget till kulturen, gjorde vi det efter en modell jag utvecklade med erfarenhet av mina år utomlands. Det var ett slag mot den svenska segregationen som sossarna systematisk byggt in i vår samhällsstruktur sedan 70-talet, ja ni känner igen årtalet. Min modell hette "Kuben" och representerade en modell för kulturellintegration (om ni vecklar upp en kub får ni fram sex sidor, där sidorna representerade olika intressen). Vi ville att gamla, unga, svenskar, invandrare, tekniker, ekonomer, kreatörer och designers, kvinnor och män skulle integreras för att öka och höja det kreativa uttrycket. Eftersom jag är inne på att ta åt mig all ära för allt bra som hänt under de sista åren, kan jag nu nämna att det var mina tal och skrifter om design som en integrerad, strategisk resurs och konkurrensfördel i allt företagande som satte designen i centrum fem år senare. Det var alltså inte Paggan, det var jag J (eller mer sanningsenligt hela den underbara internetkonsultvågen i mitten på 90-talet). Men tillbaka till "Kuben", jag hade fem av Sveriges 125 mäktigaste kvinnor (enligt Veckans Affärer) anställda på Icon under tiden jag var VD och 12 nationaliteter på 120 anställda och Icon var en av de första med kvinnor i styrelsen. Idag består halva min ledningsgrupp i IQube (fattar ni var namnet kommer ifrån?) av kvinnor och fyra av sju i min styrelse. (Fortsättning följer)