"Det kom som en chock att upptäcka att flera av USA:s storföretag var i maskopi med nazisterna både före och efter Pearl Harbour inklusive I.G Farben den kolossala industri som skapade Auschwitz."
Läs mer under annonsen:
"Det kom som en chock att upptäcka att flera av USA:s storföretag var i maskopi med nazisterna både före och efter Pearl Harbour inklusive I.G Farben den kolossala industri som skapade Auschwitz. Dessa ledare sammanlänkades av en organisation som jag kallar Brödraskapet."
Orden står att läsa i Professor Highams avslöjande bok "Trading with the enemy - The Nazi-American Moneyplot" som byggde på dokument ur "US National Archives" och bevisade hur eliten i väst, finansierade och stöttade Hitlers regim.
Professor Higham skriver vidare:
"Dessa finansmagnater förenades av en ideologi: "Business as usual." Knutna till samma reaktionära idéer sökte medlemmarna en gemensam framtid i fascistisk dominans oavsett vilken världsledare som skulle gynna deras ambitioner."
Han avslöjar bl.a att General Motors mellan 1933-39 pumpade in 30 miljoner dollar i I.G Farben.
Redan 1937 skrev den amerikanske ambassadören i Tyskland, William Dodd:
"En grupp industrialister i USA har gett sig fasen på att skapa en fasciststat som ersätter vår demokrati och har ett nära samarbete med fascistregimerna i Tyskland och Italien. Jag har haft gott om tid under min tid i Berlin att bevittna hur nära några av USA:s mäktigaste familjer står nazisterna."
Dodd som tidigare arbetat som professor i historia berättade också att när den amerikanske tidningskungen William Hearst kom till Bad Nauheim i September 1934 skickade Hitler dit två av sina propagandister, Hanfstangel och Rosenberg, för att få råd om hur de bäst kunde saluföra nazismen i USA.
Den legendariske journalisten George Seldes avslöjade att ett avtal på 400.000 dollar om året slöts mellan Hitler och Hearst. Seldes beskrev hur Hearst så fort han fått pengarna omedelbart ändrade policyn i sina 19 dagstidningar.
Efter första världskriget var Tyskland ett krossat land. Landets försvarmakt var i spillror och armén utgjordes av endast 100 000 man. Landets ekonomi var katastrofal, bl.a eftersom Tyskland tilldömts att betala 6,6 miljarder pund i skadestånd till de länder de krigat med och hade förlorat viktiga landområden till Frankrike.
Inflationen som drabbade landet under 20-talet gjorde tyska marken värdelös och den ekonomiska kris som svepte över världen i början av 30-talet förvärrade situationen och runt 6 miljoner tyskar drabbades av arbetslöshet.
Trots detta lyckades man alltså bygga upp ett statsapparat som tillhörde de ledande inom industri och teknologi och en armé som nästan tog makten i hela världen.
I förordet till "Americas Secret Establishment," en oumbärlig bok om man vill förstå historiens blodigaste århundrade - 1900-talet, skriver professor Antony Sutton:
"Efter 16 böcker och 25 års efterforskningar trodde jag att jag hade hört allt. Världen var en förvirrad röra, sannolikt bortom vad som går att begripa, defintivt bortom räddning och det fanns inte mycket jag kunde göra åt det.
Så för ett år sedan fick jag motta en tjugo cm hög bunt med dokument, inget mindre än medlemslistan på ett amerikanskt hemligt sällskap. När jag gick igenom sidorna så blev det mer än uppenbart - det här var ingen vanlig grupp.
Namnen signalerade makt med stort M. När jag undersökte dem närmare så uppstod ett mönster och en tidigare otydlig värld blev plötsligt kristallklar."
En av de frågor som Sutton ställde sig innan han hittade svaren var bl.a:
Varför sponsrade och försåg USA och väst nazityskland med kapital och krigsmaterial?
I boken lägger professor Sutton fram bevis för att storföretagen och bankirerna i väst stödde och finansierade såväl ryska revolutionen som första och andra världskriget.
Den hemliga grupp som Sutton exponerade var ursprungligen en tysk orden. Den amerikanska grenen, som först kallades The Eulogian Club men senare bytte namn till The Russel Trust skapades vid Yale University av William Russel, ättling till några av Englands noblaste familjer. Idag är gruppen mera känd som The Order eller Skull & Bones.
Professor Sutton länkar ordern till brittiska Round Table Group vars mest prominenta medlemmar var Cecil Rhodes, Lord Milner och Lord Rotschild vars bank tillsammans med Lazard Freres banken samarbetade med sina fränder i USA. Sutton berättar att de hade kontakter med en motsvarande judisk grupp, (sionisterna) (min anm.) vilka spelade en mycket stor roll i lobbyarbetet att skapa en israelisk stat i Palestina.
Men låt oss nu göra en tillbakablick:
1919 skickades Hitler av tyska riksvärnet till Munchen för att spionera på vänsterorganisationer. Där anslöt han sig till det högerinriktade arbetarpartiet och blev snart en av dess ledare. Rudolf Hess besökte ett av de möten där Hitler talade och imponerades.
Hess introducerade Hitler till det högerextrema Thulesällskapet vars medlemmar bl.a bestod av några av Munchens rikaste och mest inflytelserika personer. De var en antisemitisk orden vars filosofi byggde på föreställningen om den överlägsna ariska rasen och hade grundats 1918 av Dietrich Eckhart som en gren av av rasideologen Guido Von Lists Germanerorden.
Från Thuleorden fick Hitler också idén om nazisternas stora symbol hakkorset eftersom dess emblem var en dolk med en svastika i bakgrunden.
Det tyska arbetarpartiet (DAP) som under Hitlers ledning blev NSDAP det Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet finansierades av bl.a Thulesällskapet.
Många av medlemmarna i Thule kom att ha ledande roller i NSDAP. Rudolf Hess blev Hitlers ställföreträdare, Gottfried Feder, ekonomiexpert, Hans Frank, juridisk rådgivare, Dietrich Eckhart, Hitlers andlige vägledare, Alfred Rosenberg, nazisternas chefsideolog samt Henrich Himmler, chef för SS vars symbol en dödskalle med två korsade benknotor är samma som Skull & bones som professor Sutton avslöjade.
Fil.dr Rhawn Joseph beskrev i sin artikel "The brotherhood of death" att flera av de initiationsriter som Skull & Bones använde var identiska med Thulesällskapets.
Den 7 juli 1929 la de allierade fram den s.k Youngplanen, som innebar att Tyskland på 37 år skulle betala i genomsnitt 100 miljoner brittiska pund om året och därefter under 22 år betala en summa för att täcka den krigsskuld som de allierade hade till USA. Förslaget fastställde de tyska krigsskadestånden till gigantiska 20 miljarder dollar, d.v.s 105 miljarder mark,.
Nu fick också NSDAP det folkliga stöd de så hett eftertraktade då ilskan över de allierades krav var stor hos det tyska folket.
1 år efter Youngplanen fick nazisterna 6,4 miljoner röster vilket innebar en åttadubbling av röstantalet på två år. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler. Trots en brutal hetsjakt på politiska motståndare judar och andra minoriteter hade storkapitalet i väst inget emot att sasta pengar på nazityskland.
Historikern och professorn Jacques R. Pauwels avslöjade i sin artikel "Profits über Alles! American Corporations and Hitler," att en elit bestående av ca 20 av de största amerikanska företagen hade tyska förbindelser under 30-talet.
Bl.a:
Union Carbide, General Electric, Gilette, Singer, Eastman Kodak, Coca-Cola, Ford, IBM och ITT. Dessutom var många amerikanska juristfirmor, investeringsföretag och banker djupt involverade i att satsa pengar i Hitlertyskland.
Professor Pauwels namnger Wall Street firman Sullivan & Cromvell, J.P Morgan & Dillonbanken, Read & company och The Union Bank, ägd av Brown Brothers Harriman som hade nära samarbete med den tyske stålmagnaten Fritz Thyssen.
Chefen för Union Bank som genererade pengar till nazisterna via Thyssen var Prescott Bush, farfar till den nuvarande presidenten George W Bush. Samtliga medlemmar av Union Banks styrelse var Skull & Bones män.
1950 publicerade James Stewart Martin boken, "All Honorable Men" om sina erfarenheter som chef för Avd. för ekonomisk krigföring vid justitiedepartementet i USA. Hans jobb var att undersöka strukturen i den nazistiska industrin.
Martin beskrev hur affärsmän från USA och England såg till att hamna i nyckelpositioner för att mörklägga och försvåra undersökningar om nazistindustrin för att dölja sin egen medverkan där.
I den ypperliga boken "Conjuring Hitler: How Britain And America Made the Third Reich" bevisade professorn i ekonomisk historia, Guido Giacomo Preparata hur eliten sponsrade Hitler och nazisterna.
Professor Preparata beskrev också hur engelsmännen och amerikanerna först knäckte den tyska ekonomin och därefter den franska valutan under 20-talet och att därefter hade de fullkomlig dominans över europas öde.
I dokumentären "Banking with Hitler" avslöjades hur den amerikanske finansministern 1934-45, Henry Morgenthau i sin dagbok erkände hur både nationella och internationella banker skapade ett system för att finansiera nazisterna.
Tröts löften i valkampanjen 1940 att hålla USA utanför kriget planerade president Roosevelt och krigsministern Stimson i hemlighet för att få med USA i kriget. Något som bevisats flera gånger av såväl militära historiker som flera andra.
Tvärtemot de råd Roosevelt fick av sina amiraler valde han att flytta en stor flottstyrka från västkusten till Pearl Harbour som var en mycket mer oskyddad plats.
Man hade knäckt japanernas kod och visste vad som var på gång, men för att motivera USA:s intåg i andra världskriget offrade man en stor del av sin flotta och tusentals oskyldiga.
Winstons Churchills sekretare mellan 1940-45, Sir John Colville, avslöjade i sina memoarer, "The Fringes Of Power," hur Churchill brukade säga:
"Världskriget är det bästa som har hänt! Ur det kommer vi att kunna skapa Europas förenta stater."
Stefan Whilde
