Läs mer under annonsen: Restaurang Stockholms fisk är överreklamerad så det brakar. Kan man dock inte så mycket om fisk så är det givetvis en lyxkväll som står till buds.
Jag ska försöka uttrycka mitt missnöje på det allra bästa sätt, vilket kommer försköna det hela.
Sällskapet och omgivningen var bra på alla sätt och vis. Idag så jämrar jag mig lite över att vi inte valde det första alternativet, Nalen. Där vet jag från både rykte och erfarenhet att det är bra och varm mat som går ut. En regel är att man alltid ska säga till hovmästaren om det är något man är missnöjd med, men då skulle jag inte ha fått någon mat i min mun på hela kvällen. Bra mat tar lång tid? En näve rökta räkor med dill, citron och tre olika majonäsröror kom ut på ett mycket fint uppläggningsfat, det är så kan nästan skulle kunna få dåndimpen.
Majonäsrörorna imponerade inte ett dugg - ursäkta men är det Coops egen majonäs med lite salt och peppar i? Inget ont mot Coop annars, men nu jämför vi alltså med restaurang Stockholms fisk.
Servitrisen som vi hade i början hade vi gärna kunnat vara utan. Nog för att jag inte är någon vidare bra servitris, men sälja på det bästa vad huset har att erbjuda vore väl inte så dumt. Om man nu frågar vad deras bästa vita vin är - för det första - så hämtar man inte en ofräsch meny som någon har spillt ut kaffe på som har torkat ihop på alla papper. Och rekommenderar hon dagens vin som det bästa alternativet så hade jag lika gärna gått till Gröne Jägaren. Där hade jag kanske förväntat mig en flaska dagens som husets bästa.
Nog pratat om det, till slut fick vi in Georg Breuer, Rudesheim Berg, ett ganska torrt men ändå välpassande vin till dom rökta räkorna. Min bordspartner beställde in dagens fångst som var gårdagens fångst, när jag frågade om det verkligen stämde att fisken kom in idag. Oärlighet är något som suger när det gäller mat för min del. Gös med pepparrot, ägg & räktimbal, citron & brynt smör serverades på ett läckert långt vitt fat. Dom kokta äggen var hoptryckta med räktimbal som i en pressmaskin. Den strimlade pepparroten låg som ett krullhår över det hela. Gårdagens Gös, hallå? Är det krydda-maten-själv-service? Uppenbarligen. Personligen var det inte min mat som tur är, jag var bara tvungen att smaka. Annars hade jag inte haft något att skriva om idag.
Efter ett halvt glas av Georg Breuer, Rudesheim Berg så beställde jag in en päroncider, ett avslag på hela tillställningen, jag vet. Förlåt, men jag trodde vi satt på Gröne Jägaren återigen. När min pocherade laxfilé med tryffelpotatispuré & kräftsås serverades (från fel håll!) så blev jag besviken redan innan hon hade serverat mig. Den lilla matbiten hade jag förväntat mig på Paul och Nobert där jag dessutom vet att man kanske har sju maträtter till att avsmaka. Och där använder vi oss gärna av dom betalkorten vi inte använder oss av på Stockholms Fisk. Jag kände inte så mycket av fisksmaken i början för min tryffelpotatispuré var dränkt i vitpeppar till förbannelse. Oftast när vi kryddar maten så är det något man vill dölja, men vad kan man begära klockan tio på kvällen?
Egentligen så ska man få exakt samma service oavsett vilken tid det gäller. Gästen i fokus om man har någon slags kärlek till sitt jobb. Nej, något beklagligt hände, skäms! Jag hade tuggummit kvar in munnen. Detta får bara inte hända. Dessutom så smakade det vitpeppar av allt jag åt. Men vänta lite nu, stopp! Klart jag inte hade tuggummi i munnen. Jag hade äntligen fått bort pepparsmaken av det goda vattnet som serverades till. Min pocherade laxfilé var som ett hubbabubba paket som hade legat i fickan över sommaren. Det eviga tjatandet om förväntningarna tar slut snart. Jag gör detta tusen gånger bättre själv. Vad är dom rädda för? Lite krydda i tillvaron piffar till det hela, jag lovar det är inte farligt. Det positiva med det hela är att kockarna i köket kan då inte vara bakis för då hade väl fisken varit dränkt av salt.
Plus i kanten, vill man gå ut en kväll på tu man hand med lite romantik i bakhuvudet och är okunnig, så rekommenderar jag starkt Stockholm fisk. Bordsvattnet är utomordentligt gott. Färsk Maine hummer smakade till allas belåtenhet enligt rykte, det var det enda jag inte smakade. Tyvärr. Kanske hade jag blivit nöjd - kanske inte. Men vad har vi lärt oss ikväll? Jag ska lyssna på säkra källor som dessutom har jobbat några år på Stockholms fisk. Framför kulisserna är oftast det bästa, men vad händer när ridån går ner? Ingen som vet ingen som vet...
På något sätt så vill jag inte vara orättvis.
Beställ ett bord för två och gå dit, trots allt negativt så skulle jag kunna tänka mig gå tillbaks och testa något annat.
Stefan Whilde
