"Om Obama vinner men gör ett lusigt jobb är Clintons chanser att efterträda honom små om hon suttit som vicepresident. Om hon hållit sig utanför växer de kraftigt. Slutsats: Hillary avstår från vicepresidentskapet och hoppas på det bästa..."
Läs mer under annonsen: Om ungefär fem månader väljer USA en ny president. Om taket inte ramlar in kommer han - JA, det blir en han! - antingen Barack Obama eller John McCain, antingen en mulatt eller en åldring.
Fram till helt nyligen kunde den nya presidenten också ha blivit en kvinna. Hillary Clinton, låt oss inte glömma det, spelade bort en ett enormt övertag i kampanjens början. Annars kunde världens enda supermakt ha fått sin första kvinnliga president. Nu får man nöja sig med den förste mörkhyade. Eller den äldste som valts till en första period i Vita Huset ( McCain blir 72, Ronald Reagan var 73, men först när han valdes till sin a n d r a period).
Vi svenskar brukar anse oss som betydligt mera fördomsfria än de hemska amerikanerna. Fakta tyder på att det är tvärtom. Vi har (till skillnad från bl a Pakistan, Indien, Sri Lanka, Bangladesh, Turkiet och Storbritannien) inte haft en kvinnlig ledare. Vi har inte, som amerikanerna, gjort det till en vana att byta parti. Vi skulle säkert inte som, engelsmännen, våga välja en djupt religiös och bekännande kristen som Tony Blair…
Men nog av det. Vem blir det?
Faktum är att den som har störst chans att avgöra valet är den stora förlorerskan, Hillary Clinton. Vad vill hon egentligen?
Min gissning är att Hillary (till skillnad från Bill) planerar på lång sikt. Då blir bilden den här: Om Obama vinner och gör ett bra - eller i alla fall populärt -jobb lämnar han Vita Huset först i januari 2017. Om hon själv hängt med som vicepresident är hennes chanser bra, men inte lysande.
Om Obama vinner men gör ett lusigt jobb är hennes chanser att efterträda honom små om hon suttit som vicepresident. Om hon hållit sig utanför växer de kraftigt. Slutsats: Hillary avstår från vicepresidentskapet och hoppas på det bästa - alltså det värsta - för Obama. Denne vill, troligen av ungefär samma skäl, gärna ha Hillary vid sin sida. Han behöver henne också för att vinna bland äldre kvinnor, vanliga knegare (som i USA är rätt konservativa) och hispanics, alltså latinamerikaner, framförallt invandrare från Mexiko.
Men det ligger fler tunga stenar i Obamas väg. Dels är hans korta historia i det skarpaste rampljuset rätt späckad med skandaler - pastor Wright och andra. Dels är många oroliga för att han är alltför "liberal", ett ord som på amerikanska betyder radikal, för mycket vänster. Hans erfarenhet av säkerhetsfrågor och världspolitik - USA är den ena supermakten! - kan med rätta bedömas som otillräcklig (särskilt när man jämför med krigshjälten McCain, som var på väg att bli amiral, som pappa och farfar, när han sadlade om och valde politiken). Vem vill Du ha i Vita Huset om och när det smäller? En erfaren militär eller en glad amatör som i evighet talar för förhandlingar med obehagliga fanatiker som Irans Amadinejahd?
Frågorna är grovt formulerade. Med avsikt. I Amerika är det oftast grovt formulerade frågor som vinner val.
Sist och slutligen råkar det också vara så att Obama är svart och vinner jordskredssegrar bland svarta väljare. De flesta vita säger till opinionsmätarna att de mycket väl kan tänka sig att rösta på en svart man - men talar de då sanning?
Det tror jag inte. USA har tagit jättelika steg i riktning mot rasblindhet sedan den stora oredans tid i början på 60-talet. Likafullt har man ett långt stycke kvar. Jag tror inte att Obama når ända fram. Om McCain inte blir sjuk - och folk börjar tänka på hans ålder - så vinner han.
Birgitta Stiefler
