Auschwitz. Göbbels. Treblinka. Himmler. Välkända begrepp för alla som bor i Sverige, möjligtvis med undantag för vår kära vinnare av SM i Nazireferens, fröken Robinson-Emma.
Läs mer under annonsen: I skolan fick man gång på gång höra om nazisternas brott mot mänskligheten. Jag fick hem en bok, "Om detta på ni berätta". Jag fick dock aldrig hem en kopia av Staffan Skotts bok "Aldrig mer".
Jag fick vitt och brett lära mig hur hemska nazisterna var, hur de tog över makten, hur Hitler manipulerade sig fram till diktatorsposten och hur hans sedermera utrotade 6 miljoner judar. Jag kan dock inte minnas att jag fått höra speciellt mycket om Josef Djugashvili, mera känd som Josef Stalin. Vad herr Illich, även mera känd som Lenin, gjorde fick jag läsa om, lite här och där, hur han räddade folket från Tsarväldet men tyvärr misslyckades med att införa det kommunistiska riket, och sedan kom ju Stalin, men honom fick man inte lära sig så mycket om. Dock fick jag lära mig av min samhällskunskapslärare i nian, Herr Forsberg, att kommunismen var en vacker tanke. Jag fick även lära mig att de grupper som gjorde icke-socialistiska partier när vi skulle bilda egna partier inte fick mer än G, kanske något enstaka VG.
Det lilla man fick lära sig om Stalin var mest satt i samband med andra världskriget. Den klassiska bilden av en sovjetisk fana som en rysk soldat stolt satte upp i Berlin, den fanns med. Hur Sovjet befriade Nazityskland från Hitler, det fanns beskrivet. Dock kan jag inte minnas, hur mycket jag än försöker, att jag fått lära mig om svälten i Ukraina. Om Sovjets massdeportationer av oliktänkande till arbetsläger i Sibirien där majoriteten dog en långsam och plågsam död var det ganska så tyst om. Om den s.k. baltutlämningen nämndes ingenting. Hitlers trupptransporter genom Sverige nämndes förbigående.
Varför är det så att man får lära sig så enormt mycket om just Förintelsen men inte om andra folkmord? Varför är det fortfarande tabu att tala illa om kommunismen? Visst kan jag förstå att många i det socialistiska Sverige såg Sovjet som någon sorts paradis, visst kan jag förstå av dåvarande VPK tog emot sovjetiska pengar för att köpa sitt partihögkvarter. Vad jag har lite svårare att förstå är folk som Lars Ohly som fortfarande kallar sig för kommunister, jag har svårt att förstå drivorna av unga s.k. radikaler som springer runt och citerar Marx och Lenin och väntar på den dagen då proletärerna ska göra sig fria från sina bojor och befria samhället.
Jag träffade några representanter för Forum för Levande Historia under Stockholm International Forum. De hade satt upp ett tält mittemot Berns (som var inhyst i avspärrningar dagen till ära). De visade Polanskis film Pianisten, gratis. De sa att de upplyser om alla folkmord (dock "med utgångspunkt i Förintelsen"). Döm av min besvikelse när jag inte hittade något om Stalins folkmord på deras hemsida (www.levandehistoria.se). Jag kanske inte letade tillräckligt noga, men ska man verkligen behöva gräva i timtal för att hitta en liten notis om de miljontals som föll offer för kommunismens skräckregering?
Varför satsar inte socialdemokraterna på en bred utbildningskampanj om kommunismens brott? Ifall det är så att samarbetspartnern vänsterpartiet sätter stopp för det så är det skrämmande. Att man inte skulle ha pengar har jag svårt att tro, pengar till sådant går alltid att vaska fram. Att man inte har viljan att göra det, att alldeles för många svenskar fortfarande ser nostalgiskt tillbaka på 60-talets revolutionära anda, att alldeles för många fortfarande har någon sorts mytomspunnen bild om det klasslösa samhället som personifieras av kommunismen tror jag snarare är ackurat. Att utbilda folk om att den "vackra tanken" i praktiken förvandlas till totalitär diktatur med mängder av offer är inte aktuellt. Det verkar helt enkelt inte vara nödvändigt, trots att det nu är mer nödvändigt än någonsin.
Göran Persson och alla ni andra i regeringen: Gör någonting! Varför inte dra igång en omfattande kampanj som utbildar om kommunismens folkmord världen över? Varför inte förändra läroplanen så att dessa folkmord får ta mer plats? Förintelsen var hemsk, men att den får ta så proportionellt stor plats jämfört med det fåtal rader som tar upp kommunisternas förintelser, där mångdubbelt fler människor dog, tycker jag är svagsinthet. Utbilda gärna om Förintelsen, utbilda gärna mycket om det, utbilda gärna om nazisternas övergrepp, men glöm för all del inte bort kommunismens direkta följder: Folkmord, folkmord och åter folkmord.
PS. Snälla, kom inte till kommunismens försvar genom att säga att man inte kan klandra ideologin för brotten som begicks i dess namn. Vänder man på det argumentet kan man mycket väl anpassa det till nazismens försvar också. Det är helt enkelt ett idiotiskt argument som jag har hört alldeles för många gånger på eminenta debattsidor som Lunarstorm.
Åke Askensten
