politik & samhälle

Vadå marknadsekonomi?

POLITIK & SAMHÄLLE	Vadå marknadsekonomi?	Betyg:
	Gunilla Hasselberg
893 läsare	2 mar 2007 kl. 09.03

Läs mer under annonsen:

Snart har vi ingen luft att andas, glaciärerna smälter ned och havsytan stiger ett antal meter, begraver oss under vattnet. Kärnkraftverken sköts av fyllon, katastrofer kan hända när som helst.

Marknadskrafterna känner ingen humanistisk hänsyn, de är inte solidariska, de vill inte utjämna globala orättvisor, de tar inte ekologisk hänsyn, de arbetar inte för att ge alla människor samma möjligheter och värde.

Arbetslöshet är inbyggt i ett marknadsekonomiskt system. Systemet bygger på att högkonjunkturer avlöses av lågkonjunkturer i en spiral som leder mot systemets inneboende undergång.

Systemet är orättvist. Många människor får jobba väldigt hårt utan att ens få mat för dagen, medan ett fåtal kan leva på sina aktievinster.

Fyrtiotusen barn under fem år dör varje dag av svält och svältrelaterade sjukdomar, samtidigt som mat förstörs för att hålla världsmarknadspriserna uppe.

Massor av pengar läggs på reklam och marknadsföring av de produkter som enligt marknadsekonomins förespråkare finns på marknaden för att de är efterfrågade. Efterfrågade av vem? Jo av de personer som hjärntvättats med reklam på tv, radio, i tunnelbanan, i tidningarna och i det offentliga rummet på stora affischtavlor vid varje busshållplats och varhelst det finns en tom yta. Alla dessa pengar som läggs på reklamen, vad skulle de inte räcka till om de användes till något vettigt.

Vi är nyttiga för marknaden som konsumenter, men för att vi ska kunna konsumera all denna skit som vräks ut över oss, så måste vi också arbeta för att få pengar. Om vi börjar konsumera mindre kommer vi att kunna arbeta mindre och få mer tid över till våra barn, till varandra, till att ha roligt.

Vi är lurade att tro att vi blir lyckliga av att shoppa. Budskapet hamras in överallt dit vi går. Många av de saker vi köper håller dessutom inte speciellt länge, men det är ju meningen, vi ska köpa nytt! Det skulle gå utmärk bra att tillverka saker som håller i 50 år i stället för två år, men intresset finns inte. Det skulle gå utmärkt bra att använda samma par skor i tio år, om de höll så länge. Vi skulle kunna stänga ned varenda klädbutik i hela Sverige idag och inte öppna dem igen förrän om ett år. Den mängd kläder som var person har hemma i sina garderober skulle räcka ett bra tag. Och de som verkligen skulle behöva något kunde byta till sig det önskade plagget av en granne, eller köpa det i en second-handaffär. Nu säger jag inte att detta är något jag skulle vilja se genomfört. Men lite kul skulle det vara.