Visste du att redan på 80-talet fanns aspartam med på Pentagons lista över biokemiska vapen och att elakartade hjärntumörer ökade med 10 procent tre år efter att det infördes på USA-marknaden 1982?
Enligt toxikologerna Nils-Gunnar Ilbäck, Ulla Beckman Sund och laboratoriechef Leif Busk, på Livsmedelsverket så är aspartam ofarligt.
Nu ska vi titta närmare på aspartamets historia och på vad andra forskare säger om aspartam och vad det egentligen är och gör med människor.
Sötningsmedlet aspartam (E 951), även känt som Nutra Sweet, upptäcktes av en slump år 1965, när kemisten James Schlater vid C.D. Searle Company försökte hitta ett medel mot magsår. Det är ett syntetiskt sötningsmedel som är ca: 200 gånger sötare än socker och som sedan 1982 använts i bl.a lightdrycker, glass, godis, tuggummi och fruktyoghurt m.m.
Aspartam är en molekyl som är sammansatt av 2 aminosyror; fenylalanin och asparginsyra samt metanol. Metanol frigörs i kroppen när aspartam värms upp till över 30 grader C. Det bryts sen ner till myrsyra och formaldehyd, ämnen som är giftiga även i mycket små mängder.
Personer med ämnesomsättningsrubbningen fenylketonuri (PKU) kan vid förtäring av aspartam få psykiska utvecklingsstörningar och hjärnskador eftersom de har begränsad förmåga att bryta ner fenylalanin.
Globalt produceras ungefär 18000 ton aspartam per år, varav cirka 9600 ton konsumeras i USA där mer än halva befolkningen konsumerar aspartam.
En studie från College of Medicine i Youngstown, Ohio visar att deprimerade människor mår ännu sämre då de använder aspartam. Dr. Ralph Walton hävdar att aspartamet orsakar depressioner eftersom det sänker tillgängligheten av serotonin.
Vid djurförsök har mycket höga doser aspartam visat sig ge påverkan på signalsubstanser i hjärnan vilka påverkar hjärnans funktion och djurets beteende. Apor som utsattes för stora doser av aspartam fick konvulsioner som liknade epileptiska anfall.
Searle omtalades på 1970-talet för en skandal och amerikanska myndigheter började granska deras verksamhet 1976 och man fann bevis för fusk med djurförsök och forskningsstudier som Searle skickat in till myndigheterna. Det gällde flera läkemedel samt sötningsmedlet aspartam.
I Willigan-rapporten, en av Searles egna studier av aspartam, trixade man undan fyra cancerfall som upptäcktes av en forskare som jobbade vid Searle. De kallade tumörerna godartade trots att de i själva verket var elakartade. När fusket avslöjades skyllde man på datormisstag men samma "misstag" hade gjorts vid fyra olika tillfällen av tre olika forskare.
Dr Adrian Gross, som deltog i FDA:s unika granskning av Searles laboratorier vittnade 1985 inför amerikanska kongressen och sa:
"Studierna som gjordes av Searle för att bedöma om aspartam var ofarligt är till stor del opålitliga. Minst en av forskningsstudierna bevisar i själva verket att aspartam kan orsaka hjärntumörer hos försöksdjur och att ämnets cancerframkallande effekt kan fastställas med mycket hög statistisk signifikans."
Tanken var att införa aspartam redan 1974 men Dr John W Olney, forskare i neurovetenskap och konsumentombudet och advokaten James Turner lyckades stoppa det då.
Aspartam blev tillåtet igen i början på 80-talet och anledningen till det heter Donald Rumsfeld, medlem av Nixons stab 1969, försvarsminister under Ford 1975 och George Bush jr 2001-2006. Rumsfeld blev ordförande i Searle 1977 och med ett gäng politikerkollegor och advokater i Searles styrelse lobbade han hårt för att tillåta aspartam trots tidigare varningar om riskerna.
Ronald Reagan var god vän med Searle, ägare till företaget och då han blev president fick den dåvarande aspartamkritiske chefen för FDA avgå från sin post. Dr A. Hayes satt i FDA:s kommission och trots opposition från en specialtillsatt undersökningskommitté beslutade han att införa aspartam på USA-marknaden. Strax efter det att Hayes hade tillåtit aspartam på marknaden blev han anställd av Searle´s företag.
Rumsfeld reste 1993 som Reagans särskilda sändebud till Irak och såg till att Saddam Hussein fick köpa bl.a kemiska stridsmedel från USA. Det är svårt att inte se den tragiska symboliken i sammanhanget.
1985 togs Searle över av Monsanto Company, ökända för sina genmanipulerade grödor och för hur de tvingar på bönder i fattiga länder sina produkter vilka ofta slår ut de naturliga grödorna. De producerar också det mycket kritiserade bekämpningsmedlet Roundup. Monsanto flyttade sin internationella sektion från St. Louis i Missouri till Bryssel och har varit mycket effektiva i sin marknadsföring av aspartam.
Flera försök har gjorts att förbjuda medlet men propagandan har varit för mäktig. Ironiskt nog förbjöd myndigheterna däremot STEVIA, en japansk ört, som under många år använts som naturligt sötningsmedel. Stevia saknar biverkningar och orsaken till förbudet var helt enkelt att det kunde slå ut aspartam.
Department of Health and Human Services i USA skrev 1994 en rapport där man fastslog följande:
"Aspartam svarar för 75% av de negativa reaktionerna på tillsatser i mat, bl.a huvudvärk, migrän, yrsel, svimningar, illamående, domningar, muskelspasmer, viktökning, depressioner, utslag, trötthet, irritation, hjärtklappning, andningssvårighter, tinnitus, minnesförlust och ledvärk."
1996 genomförde amerikanska forskare en studie av aspartam som visade på en koppling mellan aspartam och den tioprocentiga ökningen av hjärntumörer i USA sedan det introducerades i början av 1980-talet. Studien publicerades i "Journal of neuropathology and experimental neurology", den officiella tidningen för de amerikanska neuropatologerna.
År 2001 presenterade Norges Naturvetenskapliga och Tekniska Universitet en rapport där norska forskare kommit fram till att aspartam dödar hjärnceller i massor. Forskarna i Norge gjorde 400 försök med en halv miljard hjärnceller från möss och varnade särskilt för att ge det till barn.
Ramazzini Institute of Bologna gjorde mellan 1998-2005 en 7 år lång omfattande studie på 1900 möss som fått aspartam där de kunde fastslå med övertygande siffror att den grupp råttor som ätit aspartam hade en mycket högre andel njur-, urinvägs- och lymfcancer.
Det stod inte länge på förrän lobbyisterna för industrierna för sötningsmedel uppvaktade europeiska livsmedels myndigheten, som efter rapporterna från Ramazzini skulle granska om aspartam innebar några risker att konsumera. Redan dagen efter att den publicerats började de kritisera studien.
EU:s vetenskapliga råd, hade flera invändningar mot studien, bland annat att man använt sig av metoden att låta råttorna leva en hel livstid. Sjukdomarna uppstod med stigande ålder tyckte Efsa.
Vilka satt då i kommittén som granskade studien?
Två av kommitténs ledamöter, Susan Barlow och Herman Koeter, jobbar eller har jobbat åt organisationen Ilsi som stöder forskning runtom i världen. De som bekostar Ilsis verksamhet är bland andra Pepsi, Coca-Cola, Monsanto, Nutra-Sweeet och Procter & Gambler vilka råkar vara tillverkare av aspartam.
Börjar det ringa några larmklockor någonstans?
Professor Erik Millstone vid Sussex University, en internationellt välkänd expert på livsmedelstillsatser, beskrev däremot Ramazzini-studien som ett praktexemplar:
"Det är utan någon som helst tvekan den största och mest välgjorda studien som gjorts. Underlaget i den studien är större än alla tidigare studier tillsammans."
Millstone lät SvD ta del av en kritisk genomgång av forskningen som åberopats till stöd för aspartam.
Enligt dossiern är de viktigaste studierna genomgående knutna till industrin och har så omfattande metodfel att det i bästa fall bara kan bero på inkompetens.
Professor Lenart Hardell, överläkare på okologiska kliniken i Örebro, som forskar på cancer har kritiserat aspartam och beskyllts av vissa kolleger för att inte vara tillräckligt professionell.
Om detta säger professor Hardell bl.a:
"Debattörerna framför åsikten att man inte bör publicera data för allmänheten innan "kunskapsläget klarnar", varvid de menar att konsensus har uppnåtts inom hela forskarkåren."
En av dem som kritiserade professor Hardells syn på aspartam, Dr Hans Olov Adami, deltog i ett möte i Sydkorea i september (Dioxin 2001). Resan betalades av en stor amerikansk PR-firma, Exponent, som har uppdrag från kemiindustrin att underlätta officiell omklassificering av dioxiners farlighet.
En av Adamis kollegor, John Wahren, tog emot 1,4 miljoner kronor av tobakskoncernen Philip Morris. Exponent, som Adami extraknäckte åt, har kunder inom oljeindustrin, kemiföretag och General Motors. Behöver jag säga mer?
De anlitar alltså forskare som ska ifrågasätta cancerlarm så att industrin kan fortsätta tjäna pengar utan att besväras av kritiska studier.
Dr. Russell L. Blaylock, professor i neurokirurgi som undersökt aspartam och andra gifter ingående och skrivit en detaljerad studie över det i boken "Exitotoxins: The Taste that Kills" hänvisar till närmare 500 vetenskapliga forskningsresultat när han beskriver hur skadligt aspartam är.
Blaylock säger bl.a:
"Metanol är ett väldigt kraftigt nervgift. EPA (Environmental Protection Agency) har strikt kontroll på exponering av det och tillåter bara väldigt små mängder i mat och miljö, men det är intressant att mängden som tillåts i aspartam är 7 gånger högre än vad EPA tillåter någon annnan att använda."
För er som inte redan visste det så är metanol mera känt som träsprit.
Lars Nilsson
