Kom inte och säg att du inte är stressad. Du är det. Vad gör dig stressad? Är det alla krav som du känner på dig? Kommer dessa krav verkligen från dig?
Läs mer under annonsen: Vad är det som tar bort din uppskattning för ditt liv? Min bestämda uppfattning är att den moderna människan känner sig stressad och lätt förvirrad på grund av alla krav som vi har på oss. Vi måste ha en bra karriär, en intressant fritid, nära relationer med spännande människor och ett perfekt förhållande. Vi ska också ha en bra utbildning, låta bli att göra människor besvikna och ha ett underbart sexliv. På senare tid ska vi tydligen också vara miljömedvetna, samhällsintresserade, bildade, intelligenta, snygga, välklädda, trendiga och socialt kompetenta också. Det är heller inte allt som vi måste göra eller vara. Inte konstigt att vi är stressade.
Går det att komma undan stressen om det är så mycket som vi måste göra i det moderna samhället? Visst går det att strunta i allting också, men då hamnar man utanför. Vi hamnar socialt och kulturellt i något av en död zon. Vi är ingenting i andra människors ögon. Finns det då något sätt att stanna kvar i samhället och göra allt som "man ska göra" och ändå inte vara stressad? Kan vi börja tänka och agera på ett sätt som gör oss mindre stressade, mer kompetenta och mer harmoniska?
Vad vi kan börja med är att fundera igenom vad det är som är viktigt för just oss. Vad vill jag? Vad är viktigt för mig? Men kanske framförallt, vad är INTE viktigt för mig? Allt som stressar oss kommer ifrån en känsla av att vi inte duger. Att vi inte räcker till. Att vi inte är uppskattade av oss själva eller andra. Hur kan man då möta dessa frågor? Här finns två alternativ som helst bör användas tillsammans. Det första är att helt enkelt börja tänka att vi duger som vi är trots att vi inte har gjort allt som "man måste göra". Vi har helt enkelt ett värde som vi är. Problemet är att det är svårt att känna det i dagens hetsiga prestations- och uppmärksamhetssamhälle. Det andra vi kan göra är att börja göra saker av andra anledningar än tidigare. Om du t.ex. jobbar 10 timmar om dagen 6 dagar i veckan för att du tror att du bara duger om du jobbar 60 timmars veckor kommer du snart att gå in i väggen. Om du däremot älskar att göra det du gör och blir otroligt lycklig och tillfredsställd av det du gör eftersom du uppfyller dina mål och lever upp till dina ideal som ligger i linje med dina ärliga och genomtänkta värderingar så kommer du att må som bäst när du lägger ner din själ i det du gör. Varför du gör det du gör medför alltså hur du kommer att må. Har du inget syfte alls kommer du att må dåligt oavsett vad du gör eftersom du saknar mål och mening.
Vad som är viktigt är vad du fokuserar på. Fokuserar du på det som är positivt och är målinriktad kommer du med största sannolikhet må bra, men om du fokuserar på det negativa som kommer att komma om du inte presterar det du vill kommer du förmodligen att må dåligt. Det finns en skillnad mellan belöningssökare och bestraffningsundvikare. De kan göra samma sak men av olika anledningar. Den ena vill få belöningen av att göra det han eller hon gör och den andra vill undvika en bestraffning. En man kan t.ex. jobba väldigt hårt för att tjäna mycket pengar för belöningen att attrahera kvinnor kommer att må ok, men en kvinna som jobbar lika hårt för att inte få bestraffningen av att känna sig misslyckad kommer att må otroligt dåligt i längden.
Varför gör du det du gör? Söker du belöningar eller undviker du bestraffningar? Vad fokuserar du på? Vad kan du göra för att minska din stress och öka din känsla av harmoni, kontroll och frihet?
Stefan Whilde
