Werner Vögeli död: En Mästerkock har gått ur tiden
"Jag kan tänka mig hur Werner har det just nu uppe i himlen. Gud frågar vad Werner vill ha för käk, men när himmelrikets kök inte har det som Werner vill ha svarar han 'DET GÅR LIKA BRA MED ZELLERI!'"
MAT & DRYCK
Werner Vögeli död: En Mästerkock har gått ur tiden
Läs mer under annonsen: Eftersom min far var en ganska framgångsrik mattraktör på Irland växte jag upp i matbranschen. När jag på sextiotalet för första gången kom till Sverige tipsade min far mig om Werner Vögeli. "Han är en av Nordeuropas bästa kockar", sa pappa till mig. Men jag var just då i min ungdom inte alls intresserad av kockar. Mitt första möte med Werner Vögeli ägde därför inte rum förrän många år senare, då både han och jag hade blivit ganska kända invandrare i Sverige.
I dag kom den tråkiga nyheten om Werners bortgång, och plötsligt väcktes en hel del minnen till liv, den största av vilka blev när jag, för tidningen Aftonbladet, i egenskap av invandrare recenserade svensk julmat. Det var en decemberdag år 1990 då jag tillbringade ett par timmar på OperaKällaren och fick, men hjälp av Werner Vögeli provsmaka praktiskt taget varenda förbaskade maträtt på det stora svenska julbordet. Ja - han tvingade mig t.o.m. pröva lutfisken! Jag måste ha gått upp 3 kg den dagen! Efter att jag hade stoppat i mig den ena köttbullen efter den andra sortens sill kom jag fram till att svensk julmat var bäst i världen. Under lunchen insisterade Werner på att själv mata mig med räkor (se bilden). Vad jag också minns om den dagen var att det fanns ett gäng gubbar i kostym som satt inne i den privata salen. Jag märkte i ögonvrån att en av dessa tittade på mig lite halvt nyfiket därför att jag höll att på bli fotograferad av Aftonbladets fotograf medan jag åt. Jag tittade tillbaka på honom. Vi kände igen varandra på något sätt. Det var Kung Carl XVI Gustaf som åt lunch med ett gäng affärsmän! Medievärlden i Sverige är onekligen liten.
Efter lunchen satt Werner och drack kaffe med mig. Vi pratade om dittan och dattan och plötsligt när jag nämnde min fars restaurang på Irland, kände han igen den från Guide Michelin. Plötsligt satte sig Werner uppe i sin stol, lutade sig framåt och frågade mig: "Kan du några av din pappas indiska maträtter?" "Javisst!", svarade jag stolt. "Jag kan dem allihop." Just då åkte jag riket runt och lagade indisk mat på olika restauranger och hotell i Sverige och en av Werners kollegor hade smakat på mina rätter. "Det är den där räk- och laxcurrygrytan som din far blev så berömd för som intresserar mig", sade han. Jag blev förbluffad över att han kände till min fars rätter! Vi stämde träff några dagar senare och den lille arma jag kom dit och visade Sveriges (och kanske Europas) bästa kock hur man lagar räkor och lax i en indisk currysås på det sätt som min far hade gjort för att komma in i Guide Michelin. "Aha - Jazååå", sade Werner, "det var grov senap blandad med spiskummin som var hemligheten - det kunde jag ha gissat!" Werner blev imponerad och sedan dess hade vi en bekantskap som varade i många år. Hela Sverige kände mig som skivbolagsdirektör, men Werner kände mig som kock!
Ett par år innan hade jag producerat en platta med Åke Cato och Sven Melander som artisterna "Werner und Werner", och skrev en jullåt till dem som heter "Vår Julskinka har rymt". Varje gång jag hör den är det Werner Vögeli jag tänker på.
Werner blev 77 år. Hans mat har avnjutits av alla möjliga världskändisar. Själv minns jag vilken kanonmat han bjöd på när Tommy Körberg gifte sig 1988. Jag kan tänka mig hur Werner har det just nu uppe i himlen. Gud frågar vad Werner vill ha för käk, men när himmelrikets kök inte har det som Werner vill ha svarar han "DET GÅR LIKA BRA MED ZELLERI!"
Stefan Whilde
