Läs mer under annonsen: Jag bodde på södra Öland i början på 1990-talet. De lokala fångstmännen sa att havet var fullt av torsk medan myndigheten sa att det var nära nog tomt. "Torskbeståndet håller på att kollapsa." Denna debatt har fortsatt sedan dess med korta uppehåll.
Fiskeriverket är den statliga myndighet som har ansvar för bevarande och nyttjande av Sveriges fiskresurser. Verket har idag ungefär 300 anställda på tolv orter i Sverige. Huvudkontoret ligger i Göteborg.
Då fiskare intervjuas säger de att det är fler kontrollörer än aktiva yrkesfiskare i Sverige.
Varför har man då så olika uppfattning i t.ex. torskfrågan? Jo det beror på att yrkesmännen bara drar sina kilometerlånga trålar där de genom erfarenhet och ekolod vet att det finns fisk. Trålarna håller ett öga på varandra och lyssnar på varandras radio etc. så de får enormt med torsk nästan varje gång.
Men vetenskaparna på Fiskeriverket gör helt annorlunda. De drar sina nät överallt i vida områden i Skagerack och Östersjön, för de vill mäta genomsnitt av torsktillgång. Det är något annat det. På en del håll får de inte upp en torsk, för där har aldrig funnits torsk, säger yrkesfiskarna.
Fiskeriverket försöker mäta den totala fisktillgången genom att först kolla provytor. Men fiskargubbarna har bara intresse av att veta om det finns torsk där det alltid funnits torsk. Ja, torsken finns säger de och fyller båten med det levande silvret.
Under tiden blir jordbruksministern på sin gård allt mörkare till sinnes. Han ska nu stifta nya lagar med hjälp av EU. Torsken ska räddas till varje pris. Men ingen svensk fiskare tror att yrkesbröderna i Polen och Tyskland kommer att bry sig om detta.
Den fisk som inte får landas i Simrishamn kommer i stället att landas på flera håll söderöver. Medan folket där står och skrattar och slår sig på knäna över de underliga svenskarna och debatten, men inte fisket, fortsätter i Sverige.
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Lars Nilsson
