Läs mer under annonsen: Det är ju inte jag som gjort fel, 14 berättelser om barnhem och fosterhem. Ingrid Sjökvist, Redaktör, Liv i Sverige och Allmänna Barnhusfonden, 2008-11-21
Mer än en 250 000 människor har varit omhändertagna för samhällsvård från tiden ungefär 1920 och fram till idag. Många av de äldre tvångsseparerades från sina föräldrar på grund av fattigdom. Oftast var det ensamma kvinnor som drabbades. Alla skilsmässor var dock inte av ondo för en del var foster- och barnhem en tid av lugn och trygghet. I boken "Det är inte jag som gjort fel" möter vi 14 olika personer med olika upplevelser av dåtidens samhällsvård som för några utmynnade i vanvård. Varför har då Liv i Sverige satsat på den här antologin? Så här skriver Ingrid Sjökvist att när Socialdepartementet inte längre kunde ta emot alla som ville berätta efter filmen Stulen Barndom, nappade Ingrid och Liv i Sverige. "En del av avsnitten är så hemska att de nästan är svåra att tro på, skriver Ingrid Sjökvist som valt att låta allt stå okommenterat. Boken avslutas med etnologen Mikael Eivergård som gjort en kort sammanfattning om Barnet och Anstalten en genomgång av omhändertaganden och olika barninrättningar i Sverige. I boken möter jag Lena, Agneta, Leif, Kennet m.fl. som öppet berättar delar av sitt liv. Kennet som inte har något kvar från sin tid som barn inte ens ett foto eller Monica som aldrig blev trodd när hon berättade om övergreppen i sin fosterfamilj. I boken finns 14 öden, men i den vanvårdsutredning som pågår finns snart 600 berättelser från människor varav den äldsta snart 90 år . Samhället är skyldiga alla dessa en ursäkt och en upprättelse för bestulna barndomar. Inget barn skall behöva möta sin ålderdom med att en stor del av barndomen har suddats bort. lika lite som dagens barn som omhändertas måste garanteras rättssäkerhet och handlingar utifrån ett barnperspektiv. Detta gäller både alla såväl befogade som icke befogade omhändertaganden. När ni läser "Det är ju inte jag som gjort fel" är det inte bara en bok utan 14 liv som ni möter. Ta till er och fundera. Måste inte Sverige officiellt erkänna de fel som begåtts de 14 och alla andra skall känna att deras liv inte varit förgäves.
Anne Skåner, Glad och seriös
